Vi fortsätter på djurtemat

Min grannar i lägenheten ovanför är elefanter, minst! Inte konstigt att man aldrig ser dem när de inte lär komma ut genom våra underdimensionerade dörrar.

Undrar vem som matar dem, mockar elefantbajs, anordnar gyttjebad eller gör annat elefanter tycker om?

Jag känner mig som tant Palm i Kastrullresan (ni vet, grannen som hela tiden klagar på att familjen Pip-Larsson väsnas för mycket. Det var min favoritfilm som liten) men efter AEGO-bal och sen (eller tidig, det beror på hur man ser det) hemkomst vid åtta-tiden vill jag bara sova ifred!

Snark, snark, snark, jag ska snarka så högt att elefanterna inte står ut och bestämmer sig för att flytta till ett lugnare område...

Digestion = utsvävningar

Efter x antal timmars metabolismföreläsningar skulle man kunna sätta oss i en bur och studera hur människor reagerar när de lever vid en brant med ena foten över kanten.

Man kan väl lugnt säga att vi tar till filosoferandets ädla konst, nivån på konversationerna är hög.

Frida; Tänk vilken evolutionellt spännande trick kameler är, två pucklar att fylla med vatten.
Jag; Roliga ser de ju ut i alla fall.
Frida; Fast visst är det dumt att ha dem på ryggen, där är de ju exponerade för solen och borde torka ut lättare. Magen vore ju lugnt ett bättre ställe att ha dem på.
Jag; Men med pucklarna på ryggen så kan kamelerna använda sig av gravitationen för att distribuerar vattnet ut i kroppen, HA (jag tyckte själv att detta var väldigt smart)
Frida; Annars kan de ju bara lägga sig uppochner så hamnar magpucklarna högst, tada....

Behöver jag säga att vi bröt ihop? Urspårningen om kameler beror nog för övrigt på att Egyptenresa planeras till sommaren!

Dubious?

Nej, egentligen inte, men på Fredag blir det Fibes oh Fibes och uppladdningen är igång.

Ytterligare en skidresa är avverkad, imorgon kommer Mikki, Anna är hemma, i kylen väntar en avokado och jag har lyckats förtränga allt vad skola heter. Livet är förunderligt bra med andra ord!

Djupare reflektioner och utlåtande över världens oordning uteblir i detta inlägg, idag är jag alldeles för ytlig... Kom till och med på mig själv med att girigt läsa skvallertidningarnas rubriker när mjölk skulle inhandlas tidigare i eftermiddag. Något som kan jämföras med vårkänslor rusar i min kropp och gör att jag knappt kan sitta still, träning nästa.

Kanske är det Muckelmannens magi som gör mig glad ända ut i fingertopparna! Vill bara dansa och le, finner fruktansvärt mycket glädje i att höra snön rasa från taken och INTE störa mig på bilalarmen som går igång...

Kunskap

Nu, tio timmar senare, har jag nog lyckats råplugga in två månaders föreläsningar med följden att jag;
Tappade gymkortet på träningen, slog fel pinkod när jag skulle handla, glömde cykellyset på så att batterierna tog slut, åkte hemifrån med nycklarna i dörren och knappt höll på att komma tillbaka för portkoden var som bortblåst.

Med andra ord är min hjärna mer än överbelastad!

Din mamma är en kapellplats

Fantastisk rolig promotion i form av spexet on ice (jag skulle föreställa AnnaMaria Lenngren), två och en halv timmes uttorkning i bastun, corpssittning samt eftersläpp till Amphioxgasquen gjorde lugnt gårdagen till något värt att minnas. Anlände hem vid sju-tiden på morgonen och kunde tom ta nian eftersom morgontrafiken hade börjat! Dagen som idag är välförtjänt seg men det bjuder vi på, jag och mina egon, som nu slåss om fjärrkontrollen till TV-mojängen. Förresten anlände min gitarr förra helgen med mami och papi så snart, snart, snart, får jag se om det går att lära mig i alla fall en låt...

Ett recept på Lycka

1. Sätt igång din dator
2. Gå och gör något produktivt, som att pilla näsan eller rensa navelludd, medan den funderar på om den vill fungera även denna gång
3. Öppna internet
4. Knappa in www.youtube.com
5. Sök på Amateur Transplants eller Anaesthetists Hymn
6. Titta, lyssna och skrattkrampa
Lätt som en plätt!

Eller så spenderar du en helt vanlig, kall februarifredag med världens finaste vänner!

Filosofi vs fysiologi

Har haft en mycket givande (eller inte) diskussion med mina kära pubvänner aka spexare och annat löst folk; VAD FINNS DÄR RYMDEN TAR SLUT? Denna fråga som plågar mig värre än brännässlor på ett myggbett... Bland de mycket kompetenta och välgenomtänkta svaren bör ett fåtal nämnas:
Sara bidrag i form av inget
CH-s hävdande att rymden är en cirkel
och Johannas allmänna skeptisism

Men ingenting kan vara inget och även en cirkel har avgränsningar som det måste finnas något utanför. Rymdens mysterier får mitt huvud att snurra! Illamåendet kan också bero på sprint-träning i korridoren eller sjukligt jobbig arbetsfysiologilab. Jag har cyklat, andats i volymmätare (tänk er en gigantisk snorkel kopplat till mätutrustning), blivit stucken i fingret, blodtrycksmätt samt pulstagen, och allt på samma gång! Min simultanförmåga har fått sig en ordentlig uppreglering.

Lösningsförslag på livets mysterier emottages tacksamt!