Diagnos

Storstads-syndrom!

Symptom; otålighetsanfall så fort det tar mer än tre minuter för spårvagnen att dyka upp.

Förresten, Trollhättan är inte Lappland

Btw

Min nya pinsamma cd går på repeat! Tack Anna

I alone

Kändes väldigt konstigt att stiga upp tidigt idag och äta frukost i all min ensamhet men det är väl lika bra att vänja sig. Första dagen är i alla fall avklarad och det med ett stort leende på läpparna. Osmos och cellens uppbyggnad är faktiskt något som Stina Louise Fredriksson har någorlunda koll på, till skilland från i princip allt annat! Någon mer än jag som absolut inte fattar hur CSN fungerar?
//Universum är ett monster

Fröken svår

Om cirka tre sekunder kommer jag att ha smällt i mig nästan ett helt paket rågfras och därmed bli tvungen att tänka om angående morgondagens frukostval. Blir nog tal om en och annan brödkant med billigaste osten på hemköp (denna stad tycks inte ha några andra mataffärer).

Idag har jag lämnat Karlshamn för en lång lång tid (allting är relativt). Jag och min enorma packning anlände i eftermiddags och nu ska jag vara husvakt i tre veckor, sedan blir det till att hoppas på att jag hittat en lägenhet...

Efter ett smärre datorhaveri och ett efterföljande utbrott känner jag mig helt färdig. Från våningen under hörs en familj som gör sig iordning för kvällen och någonstans ute mullrar spårvagnen förbi. Detta eviga ljud av storstad är något jag redan älskar.

På måndag, imorgon alltså, börjar min första kurs och då ska jag också gå bort och flörta lite med vår studentexpedition för att se om de kan hjälpa mig med mitt studielån. Förutom lite mailadresser som inte fungerar och en kåravgift som inte är betald så känner jag mig i fas. Denna veckan har varit helt otrolig och jag kan inte minnas senast så här mycket snurrade i min stackars skalle. Är allvarligt orolig för om någon översiktlig anatomi ska få plats eller ej!

Snart åker min "svår" (tänkte att jag kunde vara fröken) till USA och jag blir nervös bara av att tänka på det. Ett timglas som bara rinner!

Ett litet samtal...

Efter jobb, panikpackning med tillhörande ifrågasättande hjälp, tågresa och vuxenpoängplockande spårvagnsfärd sitter jag nu på ett litet gulligt vandrarhem i centrala Göteborg. I välkomtsbrochyren, som jag naturligtvis studerat ingående, står att läsa om kapten Ribbing som tydligen byggde detta hur i början på 1830-talet. Om man ska tro personalen har väggarna en hel del att förtälja om gamla tider och om livet till sjöss men antingen är de inte på berättarhumör eller så inger jag inte rätt sorts förtroende för hur mycket jag än lägger örat intill och lyssnar så verkar de inte vilja yppa en enda stavelse. Nu är det kanske inte väggarna jag kom hit för att lära känna men tänkte ändå att de kunde blivit en trevlig bekanskap, tji fick jag.
I morgon bär det av till medicinarebacken och min första dag som läkarstudent. Får lyckbubbel i magen bara jag tänker på det. Är nästan oförskämt att drömmar kan slå in på detta vis...
Nej ni, ni blir det sängen och lite Scrubs innan jag ska försöka övermanna min uppsressade hjärna och tvinga kroppen till några timmars sömn.
kram på er