På repeat

Varje år, när det börjar lacka mot jul, så utspelar sig samma gamla fars i det Fredrikssonska hemmet.

Scenario: Pappa Lars hat fått för sig att det är farligt att vara som alla andra och deklarerar bestämt att det i år INTE blir någon julgran. Storasyster Stina motsätter sig detta påfund å det bestämdaste och levererar ett antal väl valda argument (var ska julklapparna ligga, vad ska katten leka med, tänk hur underbart det doftar osv osv). Hon får genast medhåll av mamma Karin, som inte dras med ”en i mängden fobi”, och då skulle man ju kunna tro att biffen var klar, alla hönsen hemma, haspen på. Ja ni fattar! Men se, då ställer sig lillebror Oliver, med ett självbelåtet leende, på pappa Lars sida och tredje världskriget bryter ut.

Vi, som annars är en väldigt harmonisk liten kärnfamilj blir som katt och råtta och glåporden haglar. Som tur väl är har jag statistiken med mig, då julgranar i alla de möjliga varianter prytt vårt vardagsrum de senaste 20 åren. Vem har någonsin påstått att kvinnan är underlägsen mannen?

Idag har jag förresten bakat pepparkakor så nu svämmar vårt kök över av grisar som mer liknar hängbuksvin...

Insomnia

Klockan är snart fyra på natten och vem är klarvaken om inte Stina Louise Fredriksson! Lite bensodiazepiner någon? Imorgon (idag) ringer klockan vid sju-tiden, tågfärd och hemkomst står på schemat...Mammas hemgjorda kycklinggryta, here I come!

Babylonsjukan

Timpan ska sitta instängd på avenyn!!! Gissa vem som kommer sitta utanför och dregla?

Tentan av(klarad) förresten! Nu börjar livet igen, ett omöjligt diskberg, löjligt många dammråttor och inga rena kläder väntar... Fast vänta är just vad de får göra, bus på G!

Visdomsord

"Varför lära för livet när det räcker att man lär sig till tentan" - Citat från vår huvudvärksprofessor.

Ungefär så känns det nu. Jag är nedgrävd (nergrävd?) i sammanfattningar, brötiga bilder, halvfärdiga anteckningar och annat kollijoks. När andra tänder ljus, lyssnar på julsånger, bakar lussekatter, eller bara ägnar sig åt något av livets andra små glädjeämnen så sitter jag och panikpluggar.

Fast vad är det att klaga om förresten när detta är en HÖGST frivillig utbildning och dessutom en riktigt rolig kurs. Jag antar att det hör människans syniska skapelse till, att aldrig vara nöjd. Man vill bara ha ha ha, och inte ge ge ge (visdomsord från okänd mästare).