Vi fortsätter på djurtemat

Min grannar i lägenheten ovanför är elefanter, minst! Inte konstigt att man aldrig ser dem när de inte lär komma ut genom våra underdimensionerade dörrar.

Undrar vem som matar dem, mockar elefantbajs, anordnar gyttjebad eller gör annat elefanter tycker om?

Jag känner mig som tant Palm i Kastrullresan (ni vet, grannen som hela tiden klagar på att familjen Pip-Larsson väsnas för mycket. Det var min favoritfilm som liten) men efter AEGO-bal och sen (eller tidig, det beror på hur man ser det) hemkomst vid åtta-tiden vill jag bara sova ifred!

Snark, snark, snark, jag ska snarka så högt att elefanterna inte står ut och bestämmer sig för att flytta till ett lugnare område...

Digestion = utsvävningar

Efter x antal timmars metabolismföreläsningar skulle man kunna sätta oss i en bur och studera hur människor reagerar när de lever vid en brant med ena foten över kanten.

Man kan väl lugnt säga att vi tar till filosoferandets ädla konst, nivån på konversationerna är hög.

Frida; Tänk vilken evolutionellt spännande trick kameler är, två pucklar att fylla med vatten.
Jag; Roliga ser de ju ut i alla fall.
Frida; Fast visst är det dumt att ha dem på ryggen, där är de ju exponerade för solen och borde torka ut lättare. Magen vore ju lugnt ett bättre ställe att ha dem på.
Jag; Men med pucklarna på ryggen så kan kamelerna använda sig av gravitationen för att distribuerar vattnet ut i kroppen, HA (jag tyckte själv att detta var väldigt smart)
Frida; Annars kan de ju bara lägga sig uppochner så hamnar magpucklarna högst, tada....

Behöver jag säga att vi bröt ihop? Urspårningen om kameler beror nog för övrigt på att Egyptenresa planeras till sommaren!

Dubious?

Nej, egentligen inte, men på Fredag blir det Fibes oh Fibes och uppladdningen är igång.

Ytterligare en skidresa är avverkad, imorgon kommer Mikki, Anna är hemma, i kylen väntar en avokado och jag har lyckats förtränga allt vad skola heter. Livet är förunderligt bra med andra ord!

Djupare reflektioner och utlåtande över världens oordning uteblir i detta inlägg, idag är jag alldeles för ytlig... Kom till och med på mig själv med att girigt läsa skvallertidningarnas rubriker när mjölk skulle inhandlas tidigare i eftermiddag. Något som kan jämföras med vårkänslor rusar i min kropp och gör att jag knappt kan sitta still, träning nästa.

Kanske är det Muckelmannens magi som gör mig glad ända ut i fingertopparna! Vill bara dansa och le, finner fruktansvärt mycket glädje i att höra snön rasa från taken och INTE störa mig på bilalarmen som går igång...