På repeat

Varje år, när det börjar lacka mot jul, så utspelar sig samma gamla fars i det Fredrikssonska hemmet.

Scenario: Pappa Lars hat fått för sig att det är farligt att vara som alla andra och deklarerar bestämt att det i år INTE blir någon julgran. Storasyster Stina motsätter sig detta påfund å det bestämdaste och levererar ett antal väl valda argument (var ska julklapparna ligga, vad ska katten leka med, tänk hur underbart det doftar osv osv). Hon får genast medhåll av mamma Karin, som inte dras med ”en i mängden fobi”, och då skulle man ju kunna tro att biffen var klar, alla hönsen hemma, haspen på. Ja ni fattar! Men se, då ställer sig lillebror Oliver, med ett självbelåtet leende, på pappa Lars sida och tredje världskriget bryter ut.

Vi, som annars är en väldigt harmonisk liten kärnfamilj blir som katt och råtta och glåporden haglar. Som tur väl är har jag statistiken med mig, då julgranar i alla de möjliga varianter prytt vårt vardagsrum de senaste 20 åren. Vem har någonsin påstått att kvinnan är underlägsen mannen?

Idag har jag förresten bakat pepparkakor så nu svämmar vårt kök över av grisar som mer liknar hängbuksvin...

Insomnia

Klockan är snart fyra på natten och vem är klarvaken om inte Stina Louise Fredriksson! Lite bensodiazepiner någon? Imorgon (idag) ringer klockan vid sju-tiden, tågfärd och hemkomst står på schemat...Mammas hemgjorda kycklinggryta, here I come!

Babylonsjukan

Timpan ska sitta instängd på avenyn!!! Gissa vem som kommer sitta utanför och dregla?

Tentan av(klarad) förresten! Nu börjar livet igen, ett omöjligt diskberg, löjligt många dammråttor och inga rena kläder väntar... Fast vänta är just vad de får göra, bus på G!

Visdomsord

"Varför lära för livet när det räcker att man lär sig till tentan" - Citat från vår huvudvärksprofessor.

Ungefär så känns det nu. Jag är nedgrävd (nergrävd?) i sammanfattningar, brötiga bilder, halvfärdiga anteckningar och annat kollijoks. När andra tänder ljus, lyssnar på julsånger, bakar lussekatter, eller bara ägnar sig åt något av livets andra små glädjeämnen så sitter jag och panikpluggar.

Fast vad är det att klaga om förresten när detta är en HÖGST frivillig utbildning och dessutom en riktigt rolig kurs. Jag antar att det hör människans syniska skapelse till, att aldrig vara nöjd. Man vill bara ha ha ha, och inte ge ge ge (visdomsord från okänd mästare).

Neurotisk

Häromdagen kom ja att tänka på något som Carro sa under den tiden vi fortfarande bodde i Smålands djupa skogar. Hon påstod nämligen, med en dåres envishet, att varje gång man tänder eller släcker en lampa så dör någon i världen (vi pratar om en tjej som även drömmer om sin egen död). Följden är nu att jag sitter här i kolmörkret och med överansträngda ögon försöker läsa mina anteckningar om projektionsbanor till hjärnan, det går sådär ska kanske tilläggas (ljusets,eller mitt fel? Därom tvista de lärde). Matlagning, påklädning, städning etc blir också väldigt spännande när man knappt ser handen framför sig.

Miljövänlig är jag ju dock!

Lightning Crashes

Idag har jag gått min längsta skoldag sedan gymnasiet, från nio till kvart fyra. Hahaha, vi är officiellt bortskämda.

Har helt kärat ner mig i Melissa Horn, i december blir det spelning på Lorensbergsteatern. Tentan får vänta, det finns faktiskt saker som är viktigare här i livet.

Weekend

Spontanhelger = Fina grejer! Hvillan känns som ett andra hem och Sticky (världens bästa uteställe) skulle kunna få bli min övernattningslägenhet (om de hade vett att ha öppet längre än till fyra vill säga). Tusen tacka Parisa för att jag fick parasitera på din Oxford-reunion.
"Denna dagen ett liv" har präglats av misär, bakfyllepizza och dansfestival. Min jäkla toalett har gått sönder så nu sitter jag och kalkylerar en renovering av badrummet. Vem ska man ringa, hur mycket får det kosta, när ska jag få tid, hur ska det bli, vitt, svart, ny dusch, nya rör? Frågorna är många! Vilket underbart sätt att spendera en lördagskväll på. Varken bio eller bowling verkar falla folket i smaken...

Kan kanske i alla fall klämma in ett extra skåp till min andra halva som anländer i Mars. Längtan är stor!

Jag får liksom ingen ordning

Tentakoman börjar komma smygande, tätt följd av regnet, vinden och kylan som numer terrar oss Västkustbor ända in på bara skinnet! I hallen hänger en jacka som skulle kunna agera vattenförråd åt en smärre tätort i Sahara om man bara kramade ur den.

Idag har jag i alla fall lärt mig en märklig sak om vår kära hjärna. Ifall man kapar Corpus Callosum (förbindelselänken mellan hjärnhalvorna) och visar en bild för högra hjärnhalvan så kommer personen ifråga påstå att den INTE SER någon bild. Talcentrat sitter nämligen i vänster hjärnhalva och när hemisfärerna inte kan kommunicera så kan man inte SÄGA att man ser en bild. Om bilden föreställer något pinsamt, säg en fransk pinuppa (som vår föreläsare uppenbarligen tycker är skämmigt) så säker personen fortfarande att den inte ser någon bild men yttre tecken såsom rodnad och ändrad kroppsställning pekar ändå på att bilden syns någonstans i knoppen. Svårt att förklara men oerhört fascinerande för en liten nörd som mig.

Nu ska jag gå och analysera Sagan om Ringen eftersom Sara, min lilla Nya Zeeland expert, påstår att både slaget vid Helms Klyfta och Slaget på Pelennors fält utspelas på samma plats. Ohhh no tänker ni, that can't be! hahaha, men detta är faktiskt viktigt för mig...

Spexsittning

Vill bara lägga punsch till listan! Min helg i Hufvudstaden har hitintills varit magnifico.

Notering

Topp tre över saker som inte smakar lika gott som det luktar och därmed gör mig besviken varje gång:

Kaffe
Snus
Whiskey

Jag vill ju tycka om det...

T-dagar, inte bara tråk

Idag har jag lagat risgjynsgjöt och fått vaccination mot svininfluensan, bland annat.

The gang har varit här och vi sockertrippade på glögg. Linda lämnade några broschyrer om Varbergs Kurort och dessa tänkte jag nu sätta mig och dregla lite över, det ska till ett spa för att få gyttjebad och alginpackning frestande alltså. I vanliga fall går (simmar kanske är den korrekta termen) jag inte ens nära tång, förutom sådan där fruktansvärt rolig blåstång vill säga. Bättre än bubbelplast! Länge leve barnasinnet.

Vaccinet var för övrigt slut redan tidigt i morse och efter grav telefonterror gentemot Kungsportsläkarna fick vi reda på att de hade en "systermottagning" vid Lilla Torg. Intet ont anandes begav vi oss dit och möttes av en flera mil lång kö. Många svårtydliga konversationer, tomma bananklistermärken som får T att likna en gubbe och massa omgångar "tänk på en person" senare blev det vår tur och meningen är nu då att jag ska vara immun, tills nästa influensa kommer...

Älvsborgsbron

Göteborg är vackert (och mina tår är som näsbitar)

För den som letar

Varför, varför, varför är det så att saker alltid verkar vara borta när man verkligen vill ha dem? Universum spelar spratt med mänskligheten men det är verkligen inte roligt längre! Nu handlar detta bara om min vita mössa men som en väldigt klok person en gång sa till mig:

Om det är kallt blir du förkyld, blir du förkyld blir du hes, är du hes måste du viska, den som viskar den ljuger, den som ljuger hamnar i fängelse, den som hamnar i fängelse börjar knarka och den som knarkar dör förr eller senare, så ANVÄND MÖSSA!

Med andra ord ligger mössan högt på listan över livsnödvändiga saker i det Fredrikssonska hemmet. Jag vet att den har legat och skräpat på åtskilliga ställen och att jag irriterad nu har stoppat undan den på ett "smart ställe". VAR, VAR! Att det ska vara så omöjligt, 36 kvadrat har aldrig bjudit på så många gömställen som nu. Under sängen? Nopp. I skafferiet? Absolut inte. Bakom skohyllan? Damn, jag trodde verkligen på det stället. I byrån? Lite för billigt. Haaaa, under kylen! Misstänker starkt att det är hustomten, vi drar inte riktigt jämt (han gillar även att tugga hål i mina strumpor by the way)

Nähä, nu ska jag ut och se vart vägar tar slut! Det är en sådan där sak som man bara måste göra ibland.

När livet väntar

Flyktsoda

Det här känns ganska konstigt måste jag erkänna, att återgå till bloggandet (för jag var ju så flitig innan) alltså. Tror att det är min återgång till Winnerbäck som gör att skrivlusten tränger sig på igen, han har annars varit märkligt frånvarande i mina musikval på senare tid. Det är väl knappast någon mening med att försöka skriva om allt som hänt sedan sist så jag låtsas helt enkelt att Valborg var igår...

Hösten gör mig melankolisk, pessimistisk, vemodig och nära på deprimerad. Eller ja, i närheten av det i alla fall. Läkarstudenten i mig kan inte låta bli att mässa om hur allvarligt depression är, läkemedelsboken ordinerar sjukhusbehandling på grund av den stora självmordsrisken. Med mig handlar det snarare om en oändlig lust att GÖRA NÅGOT! Vid närmare eftertanke har jag ett underbart liv men i den välfärdsstat vi lever i räcker liksom inte det. Tänk om mina handlingar faktiskt kunde göra skillnad, på något djupare plan. Utopi och tomma ord, jag vet! Det är så lätt att sitta hemma i sin fina lägenhet med mat på bordet, vänner runt knuten, överfulla garderober, underbara föräldrar och ändå, ändå, tycka synd om sig själv. Haaaaaa, patetiskt! Men som sagt, detta är vad hösten gör med mig. Denna egendomligt vackra årstid! Hatkärlek.

Kul att vara tillbaka!

Valborg

Det bultar till i ett flämtande hjärta, det piper till i telefon, det är visst någon som är tillbaka

Nyss hemkommen från flitig joggingrunda i värmen. Möttes av den otroligt trevliga fislukt som följer kokta ägg. Vidöppna fönster!

Älskar min stad. Gårdagen spenderades i Slottsskogen och jag lyckades undvika brända axlar, katching! På kvällen blev det Cortegé-spaning och sedan efterfest på Chalmers. Riktigt, riktigt roligt. Förstår nu varför folk faktiskt vill gå där även om alla program de erbjuder inbegriper teknik av något slag. Huuuu!

Efter en snabb överslagsräkning igår upptäckte jag att mitt alkoholkonto är lika stort som matkontot, inte helt okej faktiskt. Vi skyller på att jag handlar billigt!

Ikväll tänker jag faktiskt dissa Så ska det låta, annars en självklar fredagsklassiker, och bege mig ut på vift med Frida och Sara. Blir nog bara lite bio och fika! Ingen som orkar utgång så här dagen efter... The boat that rocked ska vara duktigt bra. Expertutlåtande lovas.

Kram

Dålig ursäkt

Kom precis fram till att det ord jag för närvarande använder mest är panik, tätt följt av plugga och tenta. Därför kan ni kanske föstå varför det varit litta (ganska mycket) segt med uppdateringen här. Så, tro det eller ej, det är faktiskt inte så att mitt liv är helt händelselöst. Previously in my life:
1. Jag har flyttat (till egen lägenhet)
2. Sommarens tågluff är räddad
3. Mina nördkompisar från min nördvecka har varit på besök, hur kul som helst
4. Vi har haft amphioxsittning
5. Min skidåkningsabstinens har nått kritiska nivåer
Och sist men inte minst: Saras ugnslucka har exploderat, bokstavligen! Har nog aldrig varit så rätt i hela mitt liv. Möjligen med undantag för när jag såg Saw 1, denna hemska hemska film som verkligen inte borde få finnas. Nähä, dags att återgå till nervsystemet. Börjar bli riktigt bra kompis med alla kranialnerver, gråa substanser och plexusar.
//Läkarstudenten

Timglas

...när himlen är blodröd och brinner är det natten som tränger sig på. Och jag drömmer så konstigt igen. Anna håll mig hårt, för jag skakar av alla denna meningslöshet. Jag förstår bara det som är vårt...

Forever doesn't live here anymore

Är nog inte den första som säger det men jag hatar verkligen avsked!

För att pigga upp mig kommer nu, på faderns ordination, en lista över saker som är BRA med att Anniii åker till USA:

1. Jag kommer inte behöva se en enda skräckfilm
2. Jag kan gå in i en videoaffär och faktiskt leta efter en annan film än en skräckfilm
3. Jag slipper få mardrömmar i flera veckor efter att ha sett skräckfilm

Magert! Är lättare att komma på vad jag redan saknar och då inkluderar det att få irriterande svar på enkla frågor, Annas specialité för övrigt.

Exempel
Jag; Ska vi ha mackor till frukost?
Anna; Ska vi?
Jag; Ville du låna duschen?
Anna; Ville jag?
Jag; Jobbar du i morgon?
Anna; Gör jag?

Och så vidare, och så vidare...
Kommer att sakna henne något så fruktansvärt (med Svensson Svensson accent)

Bildbevis

Prov-

sitsen

Upptäckt

Förresten, mina skor (och två skärp, och min nollningströja och ett par vantar) är borta! panik.
Känns halvkul med tanke på att jag inte har överdrivet många skor med mig. Får bli högklackat i skolan imorgon och sedan en vända bort till Hvillan för att se om de är där. Tror att min påse stod i hallen när jag gick i fredags men att jag, dum som jag är, tänkte att den tar väl någon annan. Varför de nu skulle göra det liksom??? Jag bara undrar...

Lambo på provsits

Första helgen som göteborgare avklarad!

Fredagen (tekniskt sett tillhör fredagen kanske inte helgen men i min bok gör den det) började med sovmorgon och riktigt rolig labb med hög förståelsegrad! Sedan blev det snabbvisit hem och inom siba innan Frida generöst nog bjöd på förfest. En halv flaska Ecologica, lite lockat hår och låtövande...

En aning (ganska mycket i ärlighetens namn) för sent tog vi sedan spårvagnen (kanske buss) till Hvillan för att gå på vår första riktiga sittning. God mat, roliga spex, alltför mycket lambo och ett flertal glas vin senare satt jag på toa och skrattade åt mina egna skämt i en timme eller så (antagligen ännu längre). Att jag aldrig lär mig! Förutom enorm missräkning gällande alkoholintaget blev det en väldigt rolig kväll. Mikaela var snäll nog att se till så jag kom hem och på lördagsmorgonen mådde jag oförskämt bra! Lite Scrubs och lite plugg gjorde att dagen bara flög förbi och när jag inte trodde att det kunde bli bättre fick jag världens överraskning. Fröken Southstream lättar på plånboken och tar tåget upp idag! Inser att medan jag sriver detta sprider sig ett fånigt leende över mina läppar. Trodde inte att jag skulle få se henne innan hon stack till staterna...

Funderar på att alldeles strax ta en liten promenad och sedan höra med Marie om hon är pluggsugen. En fika och lite översiktlig anatomi!

//Ula

Diagnos

Storstads-syndrom!

Symptom; otålighetsanfall så fort det tar mer än tre minuter för spårvagnen att dyka upp.

Förresten, Trollhättan är inte Lappland

Btw

Min nya pinsamma cd går på repeat! Tack Anna

I alone

Kändes väldigt konstigt att stiga upp tidigt idag och äta frukost i all min ensamhet men det är väl lika bra att vänja sig. Första dagen är i alla fall avklarad och det med ett stort leende på läpparna. Osmos och cellens uppbyggnad är faktiskt något som Stina Louise Fredriksson har någorlunda koll på, till skilland från i princip allt annat! Någon mer än jag som absolut inte fattar hur CSN fungerar?
//Universum är ett monster

Fröken svår

Om cirka tre sekunder kommer jag att ha smällt i mig nästan ett helt paket rågfras och därmed bli tvungen att tänka om angående morgondagens frukostval. Blir nog tal om en och annan brödkant med billigaste osten på hemköp (denna stad tycks inte ha några andra mataffärer).

Idag har jag lämnat Karlshamn för en lång lång tid (allting är relativt). Jag och min enorma packning anlände i eftermiddags och nu ska jag vara husvakt i tre veckor, sedan blir det till att hoppas på att jag hittat en lägenhet...

Efter ett smärre datorhaveri och ett efterföljande utbrott känner jag mig helt färdig. Från våningen under hörs en familj som gör sig iordning för kvällen och någonstans ute mullrar spårvagnen förbi. Detta eviga ljud av storstad är något jag redan älskar.

På måndag, imorgon alltså, börjar min första kurs och då ska jag också gå bort och flörta lite med vår studentexpedition för att se om de kan hjälpa mig med mitt studielån. Förutom lite mailadresser som inte fungerar och en kåravgift som inte är betald så känner jag mig i fas. Denna veckan har varit helt otrolig och jag kan inte minnas senast så här mycket snurrade i min stackars skalle. Är allvarligt orolig för om någon översiktlig anatomi ska få plats eller ej!

Snart åker min "svår" (tänkte att jag kunde vara fröken) till USA och jag blir nervös bara av att tänka på det. Ett timglas som bara rinner!

Ett litet samtal...

Efter jobb, panikpackning med tillhörande ifrågasättande hjälp, tågresa och vuxenpoängplockande spårvagnsfärd sitter jag nu på ett litet gulligt vandrarhem i centrala Göteborg. I välkomtsbrochyren, som jag naturligtvis studerat ingående, står att läsa om kapten Ribbing som tydligen byggde detta hur i början på 1830-talet. Om man ska tro personalen har väggarna en hel del att förtälja om gamla tider och om livet till sjöss men antingen är de inte på berättarhumör eller så inger jag inte rätt sorts förtroende för hur mycket jag än lägger örat intill och lyssnar så verkar de inte vilja yppa en enda stavelse. Nu är det kanske inte väggarna jag kom hit för att lära känna men tänkte ändå att de kunde blivit en trevlig bekanskap, tji fick jag.
I morgon bär det av till medicinarebacken och min första dag som läkarstudent. Får lyckbubbel i magen bara jag tänker på det. Är nästan oförskämt att drömmar kan slå in på detta vis...
Nej ni, ni blir det sängen och lite Scrubs innan jag ska försöka övermanna min uppsressade hjärna och tvinga kroppen till några timmars sömn.
kram på er