Neurotisk

Häromdagen kom ja att tänka på något som Carro sa under den tiden vi fortfarande bodde i Smålands djupa skogar. Hon påstod nämligen, med en dåres envishet, att varje gång man tänder eller släcker en lampa så dör någon i världen (vi pratar om en tjej som även drömmer om sin egen död). Följden är nu att jag sitter här i kolmörkret och med överansträngda ögon försöker läsa mina anteckningar om projektionsbanor till hjärnan, det går sådär ska kanske tilläggas (ljusets,eller mitt fel? Därom tvista de lärde). Matlagning, påklädning, städning etc blir också väldigt spännande när man knappt ser handen framför sig.

Miljövänlig är jag ju dock!

Lightning Crashes

Idag har jag gått min längsta skoldag sedan gymnasiet, från nio till kvart fyra. Hahaha, vi är officiellt bortskämda.

Har helt kärat ner mig i Melissa Horn, i december blir det spelning på Lorensbergsteatern. Tentan får vänta, det finns faktiskt saker som är viktigare här i livet.

Weekend

Spontanhelger = Fina grejer! Hvillan känns som ett andra hem och Sticky (världens bästa uteställe) skulle kunna få bli min övernattningslägenhet (om de hade vett att ha öppet längre än till fyra vill säga). Tusen tacka Parisa för att jag fick parasitera på din Oxford-reunion.
"Denna dagen ett liv" har präglats av misär, bakfyllepizza och dansfestival. Min jäkla toalett har gått sönder så nu sitter jag och kalkylerar en renovering av badrummet. Vem ska man ringa, hur mycket får det kosta, när ska jag få tid, hur ska det bli, vitt, svart, ny dusch, nya rör? Frågorna är många! Vilket underbart sätt att spendera en lördagskväll på. Varken bio eller bowling verkar falla folket i smaken...

Kan kanske i alla fall klämma in ett extra skåp till min andra halva som anländer i Mars. Längtan är stor!

Jag får liksom ingen ordning

Tentakoman börjar komma smygande, tätt följd av regnet, vinden och kylan som numer terrar oss Västkustbor ända in på bara skinnet! I hallen hänger en jacka som skulle kunna agera vattenförråd åt en smärre tätort i Sahara om man bara kramade ur den.

Idag har jag i alla fall lärt mig en märklig sak om vår kära hjärna. Ifall man kapar Corpus Callosum (förbindelselänken mellan hjärnhalvorna) och visar en bild för högra hjärnhalvan så kommer personen ifråga påstå att den INTE SER någon bild. Talcentrat sitter nämligen i vänster hjärnhalva och när hemisfärerna inte kan kommunicera så kan man inte SÄGA att man ser en bild. Om bilden föreställer något pinsamt, säg en fransk pinuppa (som vår föreläsare uppenbarligen tycker är skämmigt) så säker personen fortfarande att den inte ser någon bild men yttre tecken såsom rodnad och ändrad kroppsställning pekar ändå på att bilden syns någonstans i knoppen. Svårt att förklara men oerhört fascinerande för en liten nörd som mig.

Nu ska jag gå och analysera Sagan om Ringen eftersom Sara, min lilla Nya Zeeland expert, påstår att både slaget vid Helms Klyfta och Slaget på Pelennors fält utspelas på samma plats. Ohhh no tänker ni, that can't be! hahaha, men detta är faktiskt viktigt för mig...

Spexsittning

Vill bara lägga punsch till listan! Min helg i Hufvudstaden har hitintills varit magnifico.

Notering

Topp tre över saker som inte smakar lika gott som det luktar och därmed gör mig besviken varje gång:

Kaffe
Snus
Whiskey

Jag vill ju tycka om det...

T-dagar, inte bara tråk

Idag har jag lagat risgjynsgjöt och fått vaccination mot svininfluensan, bland annat.

The gang har varit här och vi sockertrippade på glögg. Linda lämnade några broschyrer om Varbergs Kurort och dessa tänkte jag nu sätta mig och dregla lite över, det ska till ett spa för att få gyttjebad och alginpackning frestande alltså. I vanliga fall går (simmar kanske är den korrekta termen) jag inte ens nära tång, förutom sådan där fruktansvärt rolig blåstång vill säga. Bättre än bubbelplast! Länge leve barnasinnet.

Vaccinet var för övrigt slut redan tidigt i morse och efter grav telefonterror gentemot Kungsportsläkarna fick vi reda på att de hade en "systermottagning" vid Lilla Torg. Intet ont anandes begav vi oss dit och möttes av en flera mil lång kö. Många svårtydliga konversationer, tomma bananklistermärken som får T att likna en gubbe och massa omgångar "tänk på en person" senare blev det vår tur och meningen är nu då att jag ska vara immun, tills nästa influensa kommer...

Älvsborgsbron

Göteborg är vackert (och mina tår är som näsbitar)

För den som letar

Varför, varför, varför är det så att saker alltid verkar vara borta när man verkligen vill ha dem? Universum spelar spratt med mänskligheten men det är verkligen inte roligt längre! Nu handlar detta bara om min vita mössa men som en väldigt klok person en gång sa till mig:

Om det är kallt blir du förkyld, blir du förkyld blir du hes, är du hes måste du viska, den som viskar den ljuger, den som ljuger hamnar i fängelse, den som hamnar i fängelse börjar knarka och den som knarkar dör förr eller senare, så ANVÄND MÖSSA!

Med andra ord ligger mössan högt på listan över livsnödvändiga saker i det Fredrikssonska hemmet. Jag vet att den har legat och skräpat på åtskilliga ställen och att jag irriterad nu har stoppat undan den på ett "smart ställe". VAR, VAR! Att det ska vara så omöjligt, 36 kvadrat har aldrig bjudit på så många gömställen som nu. Under sängen? Nopp. I skafferiet? Absolut inte. Bakom skohyllan? Damn, jag trodde verkligen på det stället. I byrån? Lite för billigt. Haaaa, under kylen! Misstänker starkt att det är hustomten, vi drar inte riktigt jämt (han gillar även att tugga hål i mina strumpor by the way)

Nähä, nu ska jag ut och se vart vägar tar slut! Det är en sådan där sak som man bara måste göra ibland.

När livet väntar

Flyktsoda

Det här känns ganska konstigt måste jag erkänna, att återgå till bloggandet (för jag var ju så flitig innan) alltså. Tror att det är min återgång till Winnerbäck som gör att skrivlusten tränger sig på igen, han har annars varit märkligt frånvarande i mina musikval på senare tid. Det är väl knappast någon mening med att försöka skriva om allt som hänt sedan sist så jag låtsas helt enkelt att Valborg var igår...

Hösten gör mig melankolisk, pessimistisk, vemodig och nära på deprimerad. Eller ja, i närheten av det i alla fall. Läkarstudenten i mig kan inte låta bli att mässa om hur allvarligt depression är, läkemedelsboken ordinerar sjukhusbehandling på grund av den stora självmordsrisken. Med mig handlar det snarare om en oändlig lust att GÖRA NÅGOT! Vid närmare eftertanke har jag ett underbart liv men i den välfärdsstat vi lever i räcker liksom inte det. Tänk om mina handlingar faktiskt kunde göra skillnad, på något djupare plan. Utopi och tomma ord, jag vet! Det är så lätt att sitta hemma i sin fina lägenhet med mat på bordet, vänner runt knuten, överfulla garderober, underbara föräldrar och ändå, ändå, tycka synd om sig själv. Haaaaaa, patetiskt! Men som sagt, detta är vad hösten gör med mig. Denna egendomligt vackra årstid! Hatkärlek.

Kul att vara tillbaka!